Resan till Urds brunn

Originally written by Susan Granquist

Translation by Susanna Broome

Introduktion

Denna guidade meditation är baserad på mina erfarenheter som schaman och sejdkvinna för grupper och individer intresserade av att utforska den nordiska vägen under början av 80-talet. En guidad meditation är inte detsamma som en schamanresa, men den är ett värdefullt redskap som kan öppna vägarna för andra typer av resor. Denna är skriven för en grupp, men kan användas av en individ om denne spelar in texten och sedan spelar upp den i ett meditativt tillstånd.

Guiden är den person som läser upp texten. Om gruppen är stor kan det vara lämpligt att avdela en annan person (en väktare) till att observera deltagarna. Man kan också använda sig av en trummare som kan trumma i åtminstone en halvtimme, men ett band med mycket långsamt trummande inspelat, hjärtljud eller en bakgrundsljuden från en stilla skog kan också gå bra. Vare sig trumma eller musik används, bör guiden lyssna på dem innan sessionen för att få en känsla för dem.

Förberedelser

Rummet bör vara svagt upplyst av stearinljus eller oljelampor, rituellt renat och/eller välsignat som förberedelser för resan, samt invigt till nornorna. Avgränsningar kan göras med hjälp av åtta stenar eller andra föremål, som får representera de åtta riktningarna; nord, nordost, öster, sydost o s v. En tråd kan sträckas runt föremålen, som ett fint spindelnät, om tydligare avgränsning önskas.

En lätt rökelse som ger intryck av skogens stillhet är lämpligt. Grankvistar, mossa och annat grönt kan arrangeras runtom i rummet eller i cirkeln, för att hjälpa deltagarna att fokusera och förbereda sig bättre för resan. Ett band med ljuden från en lugn skogsbäck är lämpligt att spela medan deltagarna placerar sig och meditationen börjar.

En bekväm sittplats för guiden, med tillräckligt ljus för att låta honom eller henne läsa texten om nödvändigt, bör ordnas. Den bör vara något högre än de övriga deltagarnas platser. Dessa kan helt enkelt sitta eller ligga på golvet om de så önskar.

Presentation

Guiden ställer sig i cirkeln, med en stav eller ett ljus i handen. Han eller hon ber dem som har kommit för att deltaga att stiga in till honom eller henne i cirkeln. Detta bör göras så tyst som möjligt. Om en trummare används, bör slagen vara mycket långsamma och tysta, bara fem till sex slag per minut, medan deltagarna samlas. När alla sitter bekvämt hälsar guiden dem.

Texten

Gör det nu bekvämt för er när vi förbereder oss för en resan in i tiden, till det stilla centrum där Allt Som Var är, Allt Som Är blir och Allt Som Kommer Att Bli är känt lika väl som Allt som Var. Där forntid, nutid och framtid blir ett i ödet. När ni nu sätter er på era platser, sök efter en fråga att ta med er på er resa. En sådan stiger mot era läppar, men ska inte ställas nu. Den kommer vänta till den rätta tiden och platsen, även om den bränner på era läppar efter att yttras och besvaras. Håll frågan nära, undersök den tyst med slutna ögon. Den är en låga som fladdrar i mörkret när du slappnar av, varm och tröstande.

Allt omkring dig blir tyst och stilla. Du kan höra ditt eget hjärta slå i tystnaden och din andedräkt är som en svag fläkt bland träden. Lyssna till ditt hjärtas slag. Dina andetag flödar som ackompanjemang, mjukt och utan ansträngning, en bris som rör sig över skogen golv. Den rör upp löven på marken och låter gräsens skira blad vaja.

Det ligger en stig framför dig. Träden och växterna växer tätt omkring den; ormbunkar breder ut sina blad tvärs över den. Den är nätt och jämnt urskiljbar, men du vet att den finns där. Du rör dig framåt, skjuter undan ormbunksbladen och upptäcker att stigen kröker sig något åt höger. Du fortsätter, försiktigt gående, men tryggt och säkert. Du inser att andra vandrar med dig längs stigen, vänner och kära, som följer dig på denna resa genom de djupa skogarna. Alla söker vi svar på många oställda frågor. Stigen blir tydligare och bredare. Nu vandrar du på slitna stenar täckta med uråldrig mossa. Många andra har vandrat här en gång, stenarna bär spår av deras fotsteg. Men det var länge sedan. Några få har dock funnit stigen i senare tid och stenen lyser igenom där mossan slitits bort.

Du kommer fram till en öppning i skogen och stannar och ser dig om. Det står ett enormt träd på andra sidan gläntan. Det är massivt, uråldrigt bortom all förståelse, och äldre än människans minne. Nära dess rötter ligger en stor damm. Vattnets yta är mörk och mystisk och grenarna ovanför reflekteras i den. Allt är tyst och rofyllt. Du verkar minnas denna plats, kanske från en länge sedan glömd dröm. Vattnets yta glittrar till som om en svag vind rört vid den. Din uppmärksamhet dras till den för ett ögonblick och när du tittar tillbaka till trädet, står där tre kvinnor framför det. De väntar på att du ska gå fram till dem. Sakta rör du dig framåt och stannar en par meter framför kvinnorna.

En av dem stiger fram till dig. Hon bär en mörk mantel, men huvan har fallit bak över hennes axlar. Hon har en tidlös skönhet, mogen men ändå ung. Hennes hår är blont, varken guld eller silver, kanske är det det underliga ljuset som får det att se ut som om det också kan vara mörkt... Hennes ögon är mystiska, liksom hos dammen finns det en stillhet i deras djup som vaknar och glittrar till när hon ler mot dig. Hon vet att du har kommit till Urds brunn för att söka kunskap och hon bifaller.

Hon visar med en gest att du ska följa henne. Tillsammans går ni till stranden av den stora dammen. Hon pekar på källan och ytan skimrar och ljus rör sig med en krusning över den. Du lutar dig över vattnet och du hör henne fråga: "Vad vill du ha av ödets gudinna?" Du minns frågan du vill ställa, men förtrollad av färgernas spel över vattnet ångrar du dig. Kanske tar en annan fråga eller önskan dess plats. Du vänder dig om och ställer den fråga du önskar.

Vattnet rör sig och blir stilla igen. I det kristallklara vattnet ser du ett föremål. Kvinnan ber dig att sträcka dig ner och ta det ... det är ditt. Du sträcker dina armar ner i vattnet, överraskad över att det är så varmt och smeksamt mot din hud. Du griper föremålet och lyfter upp det. Du studerar det medan du håller det i dina händer. Hon frågar dig om du förstår meningen med föremålet och lyssnar noggrannt till ditt svar. När du är färdig frågar hon: "Önskar du mer?" Du svarar henne och lyssnar noga på vad hon säger dig och vet att du kommer att komma ihåg det senare. Hon ler och önskar dig en säker resa hem, och vänder sig sedan för att ställa sig bredvid de andra två kvinnorna. Du tackar dem och frågar om det är något de önskar sig av dig. Du överväger deras svar noggrannt och svarar ärligt.

Det är tid att gå. Du tar föremålet med dig när du vandrar åter in i skogen över de slitna och mosstäckta stenarna tills du återigen finner stigen. Det är lättare att följa stigen på återvägen.

Återigen är du medveten om att du inte vandrar ensam på stigen. Du hör röster som ropar på dig och önskar dig lycka, och du vet att inte alla de som följer dig är dem du började resan från cirkeln med. Det finns också Andra. Du kan inte se dem, men du vet att de finns där. Tyst tackar du dem för deras sällskap, och deras lyckönskningar. Du känner något som snuddar vid ditt hår, en snabb smekning som av en vind, och du vänder och fortsätter din väg hem.

Skogen växer tätare och mörkare igen, men även om det är mörkt känner du vägen tillbaka. Återigen blir du medveten om dina hjärtslag när du sakta rör dig, återvänder till denna tid och denna plats. Du sträcker på dig och andas och håller stadigt kvar minnet i dina tankar, rör vid gåvan som gavs dig vid Urds brunn, liksom vid orden från dem som lever där. Du öppnar dina ögon. Resan är färdig.

Avslutning

Guiden ställer sig upp. Guiden (och väktaren om en sådan fanns) går runt cirkeln, rör vid varje person och sänder tyst iväg dem från cirkeln. Deltagarna kan samlas i ett anslutande rum för att diskutera sina upplevelser om de önskar och äta något enkelt efteråt. Plats bör lämnas för en osynliga skara som följde med på resan, och återigen bör de tackas för deras hjälp.